Undra om

jag bör byta ut namnet till jobb blogg :) skriver ju bara här när jag inte kan komma på nå mer skit att surfa runt på på nätet...
Bara för det så kom jag på att älsklingen tipsade om partaj, nytt humor program på 5an som skulle va lite bra.
Men om man försöker sova så kanske inte det är den bästa nervarvningen som finns. :)
Vet inte vad jag ska skriva om riktigt heller.

Mina tankar är lite av en för privat karaktär för att skrivas ut här. Det är lite mycket som händer i min knopp just nu...
Ovanligt va!?!? Haha.

Har läst lite bloggar på nätet idag, jag som inte annars bryr mig så mycket om dom...
Men vissa som skriver kan ju bara ta att tagga ner! Andra skriver ju rätt hyffsat faktiskt :)

Men hur hjärnans fungerande eller icke fungerande är lite kul.
Somliga höjer sig själv till skyarna medans andra skriver från hjärtat och verkligheten.
Då kan dom ju höja sig till skyarna också, för ibland är man faktiskt där. I skyarna alltså :) men alltid... Kom igen!!!

Lite verklighetsförankrade inlägg vore kanske inte en sådan dum ide va!?!?
Lite röd tråd så man fattar... Ska jag säga, mästaren av att inte ha någon som helst aning om vad en röd tråd är när jag skriver är.
Men min blogg mina regler. Hahaha!

Jag har hysteriskt kul faktiskt här i min ensamhet. Lite tråkigt också kände jag nyss när jag skrev ensamhet.
Men vem har dött av det liksom? :) börjar kanske bli en aningens övertrött här då kanske.

Men när jag läser andras bloggar så kommer jag att tänka på mig och mitt liv. Vissa saker dyker upp och andra saker bara exploderar in i hjärnan på en. Inte bara saker som hänt nu utan under hela mitt liv. Undrar om det också är en effekt av övertrötthet?
Tror det.

Men ibland är det ju bra att man får en hjärn explosion. Kanske vaknar upp lite.
Jag har inte alltid betett mig bra, just eller ok. Ibland beter jag migsom en jävla gudinna. Andra gånger en idiot.
Mycket ångrar jag. Vissa saker inte.
Det liv jag levt har ändå gjort mig till den jag är idag.
For better or worse!

Men det som komma skall... Kommer att bli helt klockrent!!!
:)

Nu äre jobb igen...

och jag sitter och låter tankarna vandra fritt ut över tangentbordet.

Jag har tänk mycket på värderingar den senaste tiden.
Vad är en värdering? Ska man hålla skit hårt på det man själv tycker och sen är det punkt?

Jag är väldigt svartvit av mig. Såra mig och jag väntar...
Visa mig att du tycker om mig, älskar mig för den jag är, accepterar mig. Då finns det inte mycket som jag inte ger dig.

hur mycket kan man vrida och vända på sig och försöka se det goda i människor? Jag har fruktansvärt svårt att glömma en oförätt. Jag kan förlåta och gå vidare men den sitter liksom kvar som en liten törn i sidan på mig. Fortsätter dom små törnarna att komma så krävs det inte många förrän personen är totlat borta i mina ögon.

Ärlig kan jag vara, oavsett om jag är vän eller inte. Privat eller på jobb. Brutalt ärlig ibland faktiskt. Ibland är det bra och ibland är det käpprätt åt helvete och jag går på i ullstrumporna i 190 knyck. Snacka om att det är en svår balansgång.

Jag vet fan i mig inte hur jag ska betee mig i vissa situationer. Jag vet inte riktigt när det liksom passar sig att vara ärlig så att det blir på ett bra sätt utan att såra.

Tänkte att jag skulle försköka knyta ihop detta inlägg nu men det går itne så jag skiter på det...
Tänk, tyck och känn om ni vill... Jag går och röker ja!

hemma

kväll med lilla frugan. Det blev lite ändrade planer pga feber men det gör ingenting. Lite Take away va lika gott som det skulle ha varit på Texas Longhorn. =)

Så nu så har vi bunkrat upp med lite nybakt och lite vin i soffan och pyser.

The love of my life

Imorgon blir det lite jobb... kul kul... kanske inte men pengar äre iaf. =)

Men nu ska jag njuta vidare...

undrar om

jag ska döpa om detta till Linnsans jobb blogg.

Ne, orkar inte.

Undrar om jag ska ta och jobba lite då. Nä orkar inte det heller.

Kanske ska ta och tänka lite. Nä inte orka det heller du vet.

Sova lite. Nä, kan inte.

Läsa lite, mmm men svårt när man blir avbruten.

Röka lite... Kol here I come!!!

Känner för... har inte en aning för jog orkar inte ens tänka efter vad jag känner för...

Jobba lite kanske inte är en sån dum idé after all!

Kommer förmodligen att var vaken hela natten eftersom jour betyder "man får sova när verksamheten tillåter"
Just nu så tilllåter inte verksamheten så jävla mycket mer än just... typ INTE sova...

Men det kan ju vara loli loli... omväxling förnöjer har ja hört.

Hoppas ni har en bra kväll var än ni må befinna er.

Over n out

tror

att jag bloggar bara när jag är på jobbet... *hmm*
Undra vad det kan bero på?

Antingen att någon sitter klistrad framför sin hobby vid datorn, det tittas på kattungar eller att jag faktiskt inte är en bloggmänniska. Tror på det sista faktiskt.
Men nu är jag som sagt här igen. På jöppet!

My second home. Eller inte fan är det home iaf just nu. Nu äre second allt faktiskt. Tror t.o.m att jag skulle vilja sitta och turbobajsa i raketfart i vikingaskeppet på grönan med kungen bredvid mig i direktsänd tv alltså.

*morrar*

Men ojdå, jag tycker egentligen om mitt jobb... typ.

Eller tycker om jobbet gör jag. Bara inte vissa styrande delar i det. Kanske inte styrande heller... Det är något över mig iaf som stör nå så ända in i h-lvetes alla jä-vla dagar!

Annars bra som sagt. =)

Nu skiter jag på att blogga. Skulle vilja ha en liten Santhus Gigantus här med mig att ordförvrida lite med. Blir mycket mer kulis då... Eller Spränglus Minimus & Spränglus Maximus kan också vara rätt bra när det kommer till knasigt sammansatta meningar som inte betyder ett jota... för någon annan än vi förståss.

Kul att blogga. Jag håller på att stressa ihjäl mig över något, vet själv inte vad, men jag kan inte sitta still. Tänker jag på helgen så kan jag sitta still. Så åter igen så har min brilljanta hjärnhalva ,som inte är på semester, kommit på att det återigen beror på jöppet!

Tro´t eller ej så har jag bara en hjärnhalva på semester, och inte alla hjärnceller förutom 2. Det är bra.
Beror ju på iofrs hur många hjärnceller jag hade från början. *kliarmigvåldsamtihuvudet* Nu överanstränger jag dom små liven iaf... Ska lägga ner nu.

Kanske ska försöka gå försöka hitta en liten nypa frisk luft.

Men vet ni, jag har tvättat, städat och plockat undan. Diskat har jag med gjort. *hm*
Har jag gjort något annat totalt jävla onödigt ointressant idag som jag kan plåga er med.

Antagligen men fy faen vad trist det är att läsa om. Skiter väl fullständigt i om det har städats idag igen, tvättats idag... igen... diskat... lagat lunch... plockat... lagat middag... vänta, idag igen!

Welcome to what we normal people call life.

TIHI!

Visste ni om att

ett hjärta kan ha flera lager. rum. Skrymslen och vrår. Mitt hjärta ganska mycket som jag. Som en liten lök med lager. Sen har jag ett rum, som når över hjärta och själ. Det är där hon sitter, min vackra.

Men under en tid hade jag satt just detta rum bakom lås och bom Just för att det har gjort så fruktansvärt ont när valen i livet tar en ut på oväntade vägar. Men oavsett vad som hänt så.. Jag har alltid älskat henne inser jag idag. Jag har älskat henne från första stund.

Jag litar, älskar, känner och lever. Hon är en del av mitt pussel. Jag kan fortfarande bygga mitt pussel oavsett vad som händer men just denna bit skulle ingen kunna ersätta. Då skulle pusslet få vara sådär oklart. Nu är det en ren jävla bonnröta att jag slipper bygga ett ofärdigt pussel, för nu är hon vid min sida igen. Jag vill inte gå på livets stigar och e4or utan henne. Hon är min största och första kärlek. Vi är varandras trygga hamnar när livet stormar...

Jag älskar dig Veronica...

Tankar som

kommer en jobbkväll i augusti...

Just nu i livet är jag precis där jag vill vara. Det är så konstigt hur livet spelar en ett spratt ibland. Jag hade liksom inte en enda tanke på att det någonsin skulle kunna bli såhär igen. Att det skulle bli ett vi.

Livet är märkligt. Hur vi männsikor interagerar med varandra är märkligt. Hur vi fungerar i grupper och enskilt. Hur andra kan "få" en att vara... Allt är bara så jälva märkligt ibland. Jag försöker att bearbeta allt som har hänt. Det är fan inte lätt. Jag ser vissa saker så klart nu medans andra saker bara blir suddigare och suddigare. Hur, var, när, varför? Frågor som man inte kommer att få svar på. Det är bara att acceptera det.

Jag är stolt över mig själv. Över dit jag har kommit i mig själv och med mig själv. Jag är även stolt över mitt liv. Inte allt som jag har gjort, sagt och så (för tro mig det är mycket) men att jag faktiskt kan ta det som varit och se på det som jag har medverkat i och varit ansvarig för, med lite objektiva ögon. Jag har sårat, bråkat, snackat... det är jag ledsen för. Förlåt.
kommer aldrig att sjunka så lågt i mig själv igen...
Men huvudsaken är att jag är stolt över mitt liv och mina val.

Jag har min älskling och den numerar lilla stora skrutt i mitt liv. Inget kan ändra på det. Planer tar form och i och med det syns ett leende på mina läppar och tankarna dansar med längtan av framtiden.